“Såhär brukar Fido aldrig bete sig hemma när vi tränar.
“Vi brukar alltid gå en timme innan träning för att Maja ska lugna ner sig”.
“Petter är alldeles galen i andra hundar,som i en bubbla,det går inte att få kontakt med honom.
“Det är löptikar i området, därför vill han inte lyssna.
“Jag har inget godis med mig så Stina vill inte komma in med apporten då.
“Jag har jobbat för mycket och tappat kontakten med Svante.
“Delly piper alltid när någon annan jobbar.
“Molly vägrar släppa apporten när jag vill.
“Petter går alltid långsamt in till mig de sista 20 metrarna.
” Det är helt omöjligt att få in hunden, han springer bara runt runt och utmanar mig
” Ja men han måste väl få gå i kopplet som han vill, det går ju inte att ha honom fot hela promenaden det blir ju jättejobbigt för hunden.
” Svea biter mig i händerna när jag säger ifrån.

Känns något igen?

Varför blir det såhär?
Jag tänker;
När valpen kommer hem till sina nya människor så är det omvälvande för en liten valp. Det förstår alla.
Den omställningen medför flera praktiska saker. Var valpen ska sova, äta,kissa och hur människorna i familjen ska bete sig.
Valpen är söt, människor flockas omkring den och glada spralliga röster hörs i ett. Händerna leker med saker som valpen jagar.

Det är inte ovanligt att valpen blir lärd att den ska sitta framför matskålen redan vid 9 veckor, men det samma gäller deffinitivt inte när det kommer en människa.
Människan har lockat på den lilla valpen så många gånger så det mest naturliga är att springa fram såklart.

Vad vill jag säga med detta?
Vi ställer fram matskålen håller lite i valpen och säger varsågod, valpen tillåts gå fram till det goda.
Så har ordet stanna fått en betydelse, så har ordet varsågod fått en betydelse, det är en tydlig bild, när det gäller matskålen ! Det sitter sedan i hela hundens liv.
Ägaren är stolt. Inget fel i det.
När en männsika kommer så har valpen lärt sig att det goda är att springa fram, att få belöning i form av klappar och skratt och spralliga röster.
Inget fel med det heller hundar ska gilla människor men…

När sedan månaderna går , valpen blir äldre starkare och mera beslutsam, så har ägaren inte arbetat på samma vis som framför matskålen. Möten med hundar och människor , alltså om du väntar Stanna -varsågod
så får du hälsa är inte beslutat. Nu börjar det bli jobbigt , ibland så pass mycket så föraren våndas inför varje promenad. Flertalet olika koppel och selar prövas hunden drar hunden hetsar, hunden fattar inte vad som är fel. Men det är jag – föraren som tar beslutet precis som när valpen var 9 veckor framför matskålen.
Men finns ingen bild av det. Hur ska hunden kunna förstå?

Besluten tas alltid av dig, men ett beslut måste också genomföras. Hundar tar ibland bra beslut på egen hand, men jag vill se det som att jag har tillåtit hunden att ta det egna beslutet.

Ett beslut är inte negativt för en hund
Ett beslut är ett tydligt budskap
Ett beslut är att lära in rätt sak

Vilka beslut tar jag i min träning?
Detta gäller alla mina hundar oavsett individ. Men jag kan få klura på hur beslutet ska se ut och vad jag ska göra om individen inte fullföljer. Jag ser de subtila signalerna som varje individ har och kan förstå vad det kan bli i längden. Både på gott och ont. Men det finns förare som alltid får samma typ av problem , hundar som knallar (sticker från sidan utan lov), piper, stökar närhelst hunden själv vill. Det är synd för både förare och hund vill inte ha det såhär. Det vet jag !

Mina beslut för en valp ( de basala behoven är uppfyllda) upp till 6 månader ca
Kom när jag kallar oavsett vad som händer.
Sno ingen annans mat ( jag har ju flera hundar)
Ät inte på farliga saker i skogen , kottar osv…
Thats it !

Jag ägnar timmar åt kontakt och använder mycket sällan godis men mycket fysisk kontakt. Så i stigande grad blir besluten därefter.

Mina beslut för en ung hund från 6 månader ( de basla behoven är uppfyllda)
Kom när jag kallar oavsett vad som händer
Apporten jag kastar ut eller gömmer skall ända in hela vägen in i min famn utan dröjsmål men jag kräver ingen perfekt avlämning bara den fysiska kontakten
Håll kontakt med mig mer än på något annat

Mina beslut från 9 månader
Kom när jag kallar oavsett vad som händer
Gå nu fint i kopplet ( tar mig två veckor att lära hunden, det håller resten av hundens liv)
Stanna kvar vid min sida när något händer därute. ( jag låter inte mina hundar lära sig att sitta framför matskålen som valpar,men däremot att de ska komma snabbt när jag ropar för då ställs maten ner.)
Lämna av apporten till mig det är din uppgift som hund att göra, någon mästerlig målvaktsräddning sker inte från min sida.

Efter detta tas en mängd beslut i rätt ordning.
Nu börjar träningen av de olika momenten i jakthundens liv. De är många och det ska ta tid. Jag startar – jag avslutar.

Jag försöker tänka mig hunden i en halvcirkel runt mig. Det är hundens och min zon.
Där ska ingen komma in ! Där är vi tillsammans och det känns fyllt av tillit. Hunden är inte intresserad av andra människor eller hundar i den meningen att det stör vårt arbete.
Hunden ska vara fullständigt trygg där. Vad som sker där visar sig oftast längre ut.

Focus eller splittring – Lyckat arbete eller vilsenhet inför uppgiften som kanske kan innebära rullande på vilt, pinkande i arbetet, ointresse, slapphet osv….
Lugn eller hets – Omgivningen är inte i focus hunden är lugn i zonen den är uppmärksam lyssnar och föröker förstå eller den rusar på utan att focusera, den är otålig vid sidan, den springer mer än jobbar, den får slarvigt grepp, den intresserar sig för en massa ovidkommande saker, ljudar mm…
Tillit eller oro/ängslan -den vågar ta för sig i arbetet, den kan ta en korrigering/hjälp utan att ducka och bli oroad, den kommer när jag kallar, den tar emot beröm, den utför det den kan för sin ålder och mognad, den orkar försöka igen om det misslyckas eller den visar oro inför föraren, orkar inte ta en korrigering/hjälp springer ifrån föraren i stället för hem, lämnar apporten , tuggar/bollar med apporten under vägen in.

Ett beslut kräver ett genomförande annars kan man låt bli!

Hur ska då hunden veta vilket beslut som gäller om flera saker tränas samtidigt. Vad är det du som förare ska lära hunden? Vad är det du tränar just nu?
Om hunden inte går bra i koppel då är det det som gäller. Då tränas inget annat samtidigt. Då beslutar du dig för att genomföra. Då får du ta till olika metoder som hjälper hunden att förstå hur det är att gå bra i koppel. Då får du be om hjälp om det inte lyckas. Men det handlar om ditt beslut att hunden ska gå i koppel, inte en massa andra saker där du också tvingas genomföra tio andra beslut.

Hundar som inte har fått möjligheten att förstå vilka beslut som gäller, kan inte ! De kan inte ! Förstår inte !
Som treåring väljer hunden fortfarande att inte komma in dirkekt med apporten den springer runt och leker den har ingen anledning att göra annat även om den hör dig skrika av ilska eller ser en falukorv i en viftande näve. Vad har gått fel, när gick det fel?

Vad jag vet är att;
jag har aldrig haft en hund som ljudat, knallat ,stuckit eller vägrat inkallning,
jag har bra avlämningar och lugna hundar vid sidan.
jag har hundar som alltid går bra fot med och utan koppel
jag har hundar som är glada arbetsvilliga
jag har hundar som kan vara både självständiga och lydiga,
jag har hundar som kan vara envisa och tycka att en viss apport ska hem före en annan,
jag har hundar som inte lyder stoppsignalen till 100% emellanåt eller som går åt fel håll
jag har hundar som tar längre tid på sig än andra individer i kenneln att bli klara

Vi jagar ca 100 dagar om året i vår familj, hundarna får verkligen göra det dom älskar.

Men besluten är mina!