PERDIX GUNDOGS – Retriever och spanielträning

Det finns många sätt att träna sin hund på men det jag alltid stannar vid är TILLIT.

Om en hund oavsett ålder och kunskapsnivå känner sig osäker på dig som förare uppstår problem. Med detta menar jag att uppgifter och mognadsnivå måste gå hand i hand och vardagen för dig och din hund är lika viktig som träningspasset eller under en jaktdag. För att nå bästa resultat med mina egna hundar måste jag sätta mig in i hur just den individen fungerar. Ingen är den andra lik, och man ska inte inbilla sig att Vi som håller på mycket med jakt och träning aldrig stöter på problem.Det händer hela tiden. Skillnaden är kanske att jag oftast vet hur jag ska hitta en ny lösning och att jag är beredd på att gå tillbaka många steg i träningen för att nå uppsatt mål.

Vissa hundar går snabbt framåt i början, allt känns enkelt men så står jag där en dag med ett beteende hos hunden jag inte riktigt räknat med. Då är jag tvungen att analysera, hitta nya lösningar och träna på ett annat sätt. Ofta kan jag se tidigt att saker kommer att hända och då styr jag om skutan. Det kan betyda att hunden bara får leka ett halvår , vara ung och sprittande tonåring. Utan press , utan svåra saker att lösa, just bara vid min sida och känna tillit. Det är dock inte kravlöst på något sätt. Vi jobbar bara på ett annorlunda sätt. Jag ”lurar” hunden att göra rätt. Om Du är nybörjare så kan detta vara svårt. Det kanske är din första spaniel eller retriever. Du har läst böcker , tittat på andra , varit på jakt och prov men inte riktigt greppat situationen. Du når inte fram till din hund eller ser inget tydligt mål. Det är då jag kan hjälpa dig. Jag kanske ser vad Du inte uppfattar, det kan vara en otydlighet, fel signaler, för lätta eller för svåra övningar, för snabbt tempo eller helt enkelt en riktigt bångstyrig rackare i snöret. Det kan vara så att Du har gett upp hoppet om att komma vidare, eller om du är mera erfaren vill Du kanske ”finlira” lite, bli utmanad och ställas inför svårare övningar. Lite tävlingsnerv kanske.

Många pratar om ledarskap eller inte , jag kallar det inte något särskilt, utan jag vill se om det finns tillit mellan hund och förare. Om en uppgift skall lösas är det bra om hunden kan känna att föraren tror att det ska gå, hunden kan då med tillit utföra uppgiften. Hunden känner att du låter stabil och trygg i samband med kommandot. Det kan handla om ett stort eftersök eller att bara sitta och vänta på sin tur. Att stöta upp en fågel och stanna kvar på platsen är ett inlärt kommando som kräver perfektion och samarbete mellan hund och förare. Jag ser ofta hur nervösa förare gör saker de inte vet. Förare på prov som blåser mer och mer i sin pipa , ropar starkare och starkare, viftar mer och mer . Eller är så ivriga på jakterna att de nästan plockar upp viltet själva. Rösten är ett oerhört bra hjälpmedel när vi tränar men vi måste förstå skillnaden. Det du visar i din kropp känner hundar det är ju inget nytt alls, men vet du vad du visar?

Ge hunden tid ! Våga läsa av din hund innan du avbryter varje gång, fråga dig själv om du kan försöka se hur den tänker lösa en uppkommen situation innan du ingriper. Om du måste ingripa så skall Du redan innan veta hur annars är det inte lönsamt. Man kan ta till alla möjliga knep för att nå fram , det är egentligen bara fantasin som sätter stopp. Ibland kan det mest oförutsägbara lösa upp en knut.

Att välja sina strider ! Ibland låter jag vissa saker passera som för stunden inte känns viktiga, andra gånger är jag mera petig för jag vet att längre fram i träningen kommer det att ha betydelse. Mina hundar har vissa tydliga regler däremot som jag aldrig ger avkall på. Men det är få regler . Svart eller vitt inga MBL förhandlingar. Timing ! Få kommandon men mycket kärlek! Om jag släpper ut ett gäng ur kenneln så skulle jag ibland vilja hålla för öronen, de är glada förväntansfulla och vill jobba. Jag låter dem hållas tills jag säger FOT ,oavsett antal hundar så smiter de då in runt mig och håller sen munnen stängd.Det är att välja en strid. Vissa skulle här använda ett populärt uttryck att ” de går upp i stress ” Men jag säger – de är GLADA och det för att jag har valt att tolka det så. Svansarna går . Om det skulle komma minsta ljud under träning däremot så får de direkt veta att det är inte OK. Inte alls ! Men jag tror att hundarna behöver få utlopp för tok och lite ysterhet vid sidan om, mina har iallafall inte såhär långt under alla år, låtit det minsta vare sig på jakt eller prov. Det är liksom bara så. Peppar…peppar….

Min äldsta hund Pop som blir 14 år  har precis samma stil kvar ännu, glädje och sprut under tassarna när han skickas på en dummie, en vanlig sketen dummie ,efter alla hundratals fåglar. Jag menar att det bygger på positiv träning. Självklart är han inte lika snabb längre som i unga år men inställningen är precis som när han var ung, åh vad det är härligt och beundransvärt !

Träningen skall vara tydlig, enkel och upplagd så att det inte blir för svårt. Flexibelt. Det ligger många träningstimmar bakom en vältränad hund. Det som kanske ser enkelt ut när det väl utförs har tränats smart med uthållighet och säkert en del klurande på vägen. Som förare måste man själv hinna med , tänka innan, kunna innan, hitta nya sätt och framför allt …. Ha gärna en förebild men jämför dig aldrig med andra – Det ska vara roligt att träna hund !

Pip & Gnäll

dsc8812  
Här ser vi en valp, nyligen född som inte sett mycket av allt den skall uppleva framöver eller hur?  Vi vet inte ännu vad för typ det är annat än det vi kan tro genom att se en stamtavla eller släktingar till valpen. Men ett är säkert, gnäller gör de små, alla väl? I kullen vill alla ha mat samtidigt, de vill göra sina behov, de vill, de vill och inte har då jag sett en endaste kull någonstans oavsett ras, där alla valpar sitter stilla och tysta när de är hungriga. Det är vi människor som säger till hundarna att de inte får prata. Inte så naturligt egentligen. Vi kräver alltså en hel del av en färdig jakthund av typ Retriever & Spaniel där det inte är tillåtet att pipa eller gnälla i provsituation och ytterst störande under en jaktdag.
Pip och gnäll är något jag rätt ofta stöter på när det kommer hundförare på kurs.Kan man göra något åt det? Finns det en rimlig chans att komma tillrätta med problemet, för det är ett problem helt klart.Ibland är det så frekvent att det inte går att jobba vidare och ibland är det knappt hörbart men det finns där.
Svaret är både Ja och Nej.
I en kull på låt oss säga sex individer  kan  fem vara tysta och den sjätte gnälla eller omvänt fem gnälliga och en tyst.Om tröskelvärdet ligger högt , om glaset är nästan fyllt upp till bredden så rinner det lättare/snabbare över om man fyller på ,motsatt om tröskelvärdet är lågt så krävs det mera för att få det att rinna över. Jag har sett förare genom åren som alltid har lite gnäll i sina hundar oavsett härstamning, visavi de som aldrig har gnällande eller pipiga hundar.
Om det kommer ljud så visst kan det gå att rätta till  med det kräver en stark insats över tid och med en målmedvetenhet hos dig som förare också för att komma över ditt eget missnöje över det du själv har orsakat. För jag tror att det till den största delen beror  på oss, vi har inte lagt pusslet på rätt sätt och då är det många, väldigt många pusselbitar vi talar om. Vi har skapat förväntningar utan att vi vet om det, den unga hunden har fått utan av vi sett det ,  egna arenor att skutta runt på. Vi har kanske tillrättavisat så fel att hunden gnäller för att den är frustrerad.
En erfaren klok tränare ser och förstår att just en individ kan ha högt tröskelvärde , ligga i riskzonen och utsätter därmed inte sin unga hund för tuffa påfrestningar, eller onödiga övningar. Hunden är förmodligen van vid att inte kliva sin förare på fötterna hela dagarna och den känner framförallt tillit.
Pip är det stress ?
Där är jag inte helt 100 säker, för jag har sett coola hundar vid fot , tysta i bilen, lugna vid maten, men som när de kommer ut bland andra och ska starta sina övningar också sätter igång med sitt pipande. Ja den förväntar sig att den ska "ha" det den ser. Men det finns individer som är väldigt intensiva därmed behöver det inte vara sammankopplat med stress, man måste se vad som är äpplen och päron här. En intensiv hund kanske lättare " förspringer sig"  eller blir för ivrig och om man tränar den fel lättare kommer att ge ifrån sig ljud. Jag har en import nu på träning, en tik som är runt 1,5 år. Hon är oerhört intensiv i allt hon gör till vardags, svansen går som en propeller konstant, hon äter snabbt som bara den, hon hälsar intensivt hoppar och tjoar i kenneln. Folk skulle kanske kalla henne stressad. Jag säger intensiv ! Men ute i träning är hon 100 fokuserad, inget stör henne där, hon är lätt på pipan , snabb och går perfekt fot , söker målmedvetet, spontan och snabb in och ut, där finns inga som helst tecken på en stressad okontrollerad individ. Ja, hon är tyst!
Gruppträning eller inte.
Vissa tränar sina hundar på så vis att de aldrig kastar en apport till sin hund  före 1 års ålder, för att undvika en stressad situation. Möjligtvis kan de lägga ut en apport. De kan däremot träna lydnad i grupp från valpstadiet med många störningsmoment omkring sig, andra förare som skriker och tjoar, inkallningar från stillasittande på långa håll med hundar på en linje osv.. Vad man känner inför det är upp till var och en. Att träna med sina vänner i en trygg och balanserad grupp där alla får tillfälle att utveckla sina teorier och tankar, där den unga hunden läggs bort om det behövs och där man inte gör övning efter övning bara för att det ska vara så , kan vara väldigt givande och roligt. Man ska absolut gå kurser och hitta guldkorn hos en bra tränare. Något att bygga på . Men kanske utan hund ibland.
Mina unga hundar tränas aldrig i grupp inte ens med mina egna, de vet inte hur det ser ut när andra hundar jobbar innan jag har en sprudlande, glad, fokuserad unghund. De tänker inte annat än att mina ben är deras "walking stick" att där jag är där är dom. Jag tränar aldrig sitt stanna kvar med en ung hund, de går alltid med mig när jag lägger eller kastar apporter . Den dagen jag behöver ha dem stilla för att skicka till höger eller vänster då är dom mogna för det i huvudet. Jag pressar INTE en unghund. Därmed har jag inte heller gnäll eller pip i mina såhär långt. När är den då mogen för sina första apporter tillsammans med andra hundar? Ja det kan vara väldigt olika det. Finns inget svar som kan ange tid det beror på individ. Tag gärna hjälp av någon som kan se när det är dags om du är osäker. Det finns förare som tar med sina nya adepter på jakt redan som unga nästan valpar för att de tror på den metoden och javisst gör man det bara rätt så behöver det inte gå galet alls.
En apport är oviktig för mina hundar om jag visar dem att det är så bara genom att gå därifrån. Jag lovar, det gör jag ofta. (Tror jag glömt ett 100-tal genom åren i skog och mark.) De ska ju ligga där för att nästa hund jag ska träna är klar för ett sök eller en dirigering.
Det är oerhört trist att se en annars duktig hund i sina moment gnälla vid fot. Det är svårt att rätta till. Men inte omöjligt i många fall. Problemet är bara det att föraren till en "kurerad" pipare aldrig kan vara riktigt avspänd eller lita på sin hund till 100. Känslan finns där - undrar om det kommer ett pip. Övertygad om att hunden känner det! Vissa går inte att hjälpa det är bara så och man måste acceptera det och lära sig av misstagen.
 ' Nu ska jag ut och träna ett par av de yngsta det är alltid så roligt // Åsa VÄLKOMNA till Perdix Gundogs Retriever och Spanielträning.