Det har blivit många jaktdagar i år igen.
De unga hundarna har fått smaka på hetluften, både i större och mindre sammanhang.
Tänk att det alltid är lika spännande att se hur de unga löser sitt första sök på änder i vatten och vassar , eller hur de bekantar sig med en springande fasantupp.

Det är inte lätt för en ung att förstå vilket håll fasanen har sprungit åt, de liksom hänger sig fast i nerslagsplatsen , kan återvända, springa på igen och sen hitta löpan, åt rätt håll.
Det tar tid att lära sig de olika knepen för hunden och är inte gjort på en säsong, så tålamod gäller. En till synes medioker nybörjare kan bli den bästa sökhunden i slutänden. Eller en osäker markör som känns splittrad kan utveckla en särdeles bra teknik vartefter.

Här är Kompa ett halvår, hon tränas för framtida jakter. Hon var spontan i alla upptag som valp , oavsett det var dummies eller något annat.

Nu är Kompa nyss fyllda två år och här är hon nu med i skarpt läge, men jag har stenkoll på vad hon utsätts för och jag väljer apporter, ja det kan jag eftersom jag alltid har ett par erfrarna hundar med samtidigt. De riktigt svåra fåglarna skickas de andra på , och det gäller att veta vad som är en svår fågel. När Kompa kom för springande skadad fågel första gångerna förstod hon inte att hon skulle apportera dom. Jag kunde bara gå till min träning, där jag med dummies blåst av henne på kastade retfulla dummies ”störningar” , hardragare skott och annat. Det satt stenhårt, jag tränar ju gärna spaniel samtidigt med mina retriever för stadaga och annat och då har de sett det även där. Flygande, springande vilt stannar man på , tills man får annat direktiv.

Så det var bara att vänta ut rätt tillfälle, Ni ser fågeln på bilderna, den kom in som skadad på åkern men efter att jag verkligen talat om för Kompa att hon skulle ta den. Det var ett fint samarbete och jag kunde inte annat än prisa Kompa för hennes ärlighet.

Jag är mer än nöjd, Kompa har en ett starkt sätt att lösa saker på, hon jagar riktigt bra. Nu väntar provsäsong  och jag kommer att gå varsamt fram. Jag känner aldrig någon press på att föra fram en hund tidigt, det sker när det sker och det spelar ingen roll när. Jag vill ha henne i hand så enkelt är det.

Här har vi Bess, den glada lilla spilivinken, 7 månader, spontan i alla upptag, bar gärna allt även hon . inte en enda fundering någonsin på vad som ska apporteras
[

Här är Bess 16 månader och hon har  fått prova på en fasanjakt. Tuppen föll rätt långt in i Hampan och det var inte så enkelt. Före detta så hade en mängd skott avlossats och Bess var bara där så lugn som man ska vara, grundträningen har gett resultat. Hönan som hon apporterade senare tog ett tag att hitta det var inte så mycket vind den här dagen men hon låg i som tusan och löste det.

The NextGEN gallery with ID/slug: 80 does not exist or is empty.

 

Drummer får lov att backa upp de unga på jakterna, Jackson, Play, och Repa har också jobbat mycket, det är så roligt att ha alla där.