Liv och död i samma andetag

Att föda upp valpar är ett tufft jobb, inte som många kanske tänker och ser. De där gulliga små som tultar fram och är bedårande söta på alla bilder. Torka,göra rent och allt det där är ingenting jämfört med vad man kan uppleva i ögonblicket när tiken äntligen  ska påbörja sitt förlossningsarbete. Det är fantastiskt. Det är orosfyllt. De flesta gångerna går allt bra. Men saker kan hända och det hände oss.

 Repa är högdräktig  

Den 6/2 kl  8.00 så såg jag att Repa börjat blöda (dygn 52), snabbt fick jag tag i veterinären som sa kom in direkt. Tempar 38.7 . Jag vet att detta inte är ett bra tecken. Men det är blod, rent blod inte svart eller illaluktande. kanske nån valp som har dött nu och måste ut tänker jag eller i värsta fall…. Repa åt sin mat bra kvällen innan och var pigg men lite långsam ute inte undra på med den stora magen. Repa hade inte visat en bloddroppe dagen innan. I vårt hundrum inne är det vitt klinkergolv som inte är halt, opraktiskt ja till färgen verkligen men bra för man ser allt.

Anders är i Stockholm på kurs som är superviktig att genomföra.
Amanda som är nyvaken kommer. Snabbt.
Hämtar Repa och kör in henne till veterinären.

Samtidigt börjar Kompa att visa tecken på att valpning ska starta. Därför kunde jag inte åka själv med Repa.

Mitt på dagen ringer veterinären och säger att hon vill operera Repa. Prover är tagna och CRP har gått upp väldigt högt  samt att hon har dåligt blodvärde.
Hon har sett sju valpar på röntgen varav flera levande men att blödningen troligtvis beror på en död valp som är  på väg ut.

Vi kommer överens om att hon ska operera och ta ut de valpar som lever för att försöka hålla dom vid liv. Det är inte lätt. De är säkert inte livsdugliga men ändå . Man har fått valpar som kommit tio dagar för tidigt att överleva men de har fått omfattande hjälp.

Kompa får sin första valp kl 14.27 en stor gul hane.

Nu får jag veta att Fabian lämnat sitt arbete i Stockholm och åkt upp till Amanda för att hjälpa henne.
Operationen gick bra och fyra levande valpar tas ut.
Livmodern såg inte fin ut! Den togs bort. En infektion i livmodern hade orsakat allt detta. Mycket blod. Hon bara sina valpar i 52 dagar!
Amanda och Fabian har åkt hem för att rasta sina hundar åker sen in och köper en värmelampa innan de hämtar valparna som fortfarande är vid liv. Repa är kvar är inte tillräckligt ok för att åka hem. Hon var rejält medtagen.

Amanda lägger tre valpar (den fjärde dog på kliniken) innanför tröjan i en bastuvarm bil kör de hem till oss där jag förberett ett rum för dessa.
Innan för Amandas Bh ligger dom nära nära huden. Jag har burit valpar så förr. De som måste ha värme snabbt om de blivit lite för kalla efter förlossningen.
De kallas nu för ”Bhbarnen”. 

15.15 föds en svart tik, Kompa är lugn och samlad, härsar knappt.

Fabian riggar värmelampa och Amanda försöker ge de små lite sockervatten på tungan men de måste ha all energi kvar till att hålla värme de har ingen päls. Nu dör en valp, en hane. Han var svag hela tiden. Ingen sugreflex.
Två bhbarn kvar. Repa fortfarande hos veterinären.

16.15 föds en gul tik.

Veterinären ringer och säger att operationen gick bra men att Repa måste ligga kvar ett tag till. Vi kommer överens om att hämta henne innan de stänger kl 20.00.

Lena och Lennart har varit och köpt en värmematta som de lagt på trappan. Bara sådär. Underbara människor!

16.48 föds en gul hane.

Amanda sitter hos mig i valprummet ibland med de två små . Vi är känslosamma. Fabian håller Jonatan lite sällskap som nu kommit hem från skolan.

Vi blandar ersättning till bhbarnen och försöker mata med flaska, en av flickorna har sugreflex och rör sig bra med kroppen vilket blir bättre och bättre.

18.18 föds en gul hane
18.28 föds en svart hane
18.49 föds en svart hane.
18.59 föds en gul tik

Nu åker Fabian in och hämtar Repa och passar på att rasta sina egna hundar hemma.
Amanda gör lite mat. Vi har inte ätit på hela dagen, bhbarnen ligger tryggt i värmen.
Anders fortfarande kvar i Stockholm , med på sms hela tiden och vet vad som händer.
Tina, sys som också väntar valpar är med mig hela tiden på tråden och andra lite sporadiskt.

19.16 föds en svart tik. Kompa är exemplarisk, ett par krystvärkar sen kommer valpen.

Fabian kommer med Repa. Hon är helt slut. Kissar inne på mattan, läggs i ett annat rum , får smärtstillande. Jag undviker att vara nära henne vill inte att hon ska känna valplukten hon har ju burit valparna nästan ända fram. Några dagar till och vi hade klarat det. Nu har hon ingen livmoder kvar är medtagen och hör Kompas valpar.
Vid flera tillfällen försökte hon att ta sig in till mig och Kompa. Hon lyckades en gång och stod och tittade över Kompas valplåda så sorgset.
Det gjorde fruktansvärt ont att se. Kompa gjorde ingenting när Repa kom in. Bara lugn. Men jag fick inte ut Repa därifrån, var tvungen att bära ut henne tillslut. Vi såg till att hon inte kom in där mera. det var så sorgligt. Hon har mycket mjölk i sina juver, Repa. Den finaste tik och mamma man kan tänka sig.

20.00 kommer en gul hane. Den sista valpen stor och fin. Kompa äter och vi går ut.

Bhbarnen matas och läggs nu under värmelampa, de kissar och bajsar och suger något på flaskan.

Anders kommer hem vid 22.30. Fabian och Amanda åker efter en lång dag med allt vad de gjort, hem till sitt.

Hela natten gick jag mellan de tre  rummen för att kolla mata gå ut massera mata….
Kompa blir lite orolig när jag försvinner och försöker gömma valparna, bär upp dom i min säng och gömmer dom under täcket. Måste snabbt in till henne igen.
Anders som ställt klockan för att byta av mig kan sova igen, för jag kan det inte.

 Den sista lilla…

Kl 04.00 har en av tikarna avslutat sitt liv men får ligga kvar hos sin syster.
Den andra är piggare och jag låter henne invirad i ullkläder få försöka dia Kompa.
Kompas reaktion när jag kommer med den pälslösa valpen är bara totalt lugn. Hon slickar och pysslar med den som om det var vilken som helst av hennes egna.
Valpen försöker och får tag i en spene,men det finns inte tillräcklig kraft.
Kl 06.00 dör hon.

Jag visste det här hela tiden, det är ett omöjligt uppdrag att försöka rädda valpar på det sättet. Men jag kunde bara inte låta dom avlivas på kliniken särskilt när veterinären också sa att det är ett par av dom som är starka och har lite sugreflex.

Kl 7.45 åker Anders in med Repa till veterinären igen. Hon mår inte så bra. Vi får veta efter prover är tagna att hon fortfarande har blodbrist och förhöjda infektionsvärden.
Antibiotika,Galastop och smärtstillande följer med hem och Repa ska tillbaka i nästa dag direkt.

10.35, tio små valpar ligger tryggt hos Kompa. Repa ligger på sin plats. Bhbarnen på sin, omsvepta av kärlek och fint tyg.

I samma andetag som en valp dog föddes en annan. 

 Kompas kull

Repa mår efter omständigheterna rätt bra men hon har det jobbigt med sin känsla av att valparna ska vara där någonstans, hon letar,bäddar och gnäller. Vi tar promenader ofta. Värdena kan har börjat rätta till sig sakta. Hon bar sina valpar 52 dagar ! Det är sorgligt att tänka på men vi är innerligt tacksamma över att hon lever. 

Jag har många vänner som är uppfödare som har varit det i många år. Rutinerade. De kan också läsa tecken, hur tiken är, hur valpningen fortskrider, när det dagas att åka in till veterinär eller inte, är det verkligen nödvändigt. Lördag natt. Kan vi vänta några timmar ? Sitter det någon valp fast? Avtagande värkarbete. Tilltagande värkarbete- ingen valp , ja listan kan göras hur lång som helst. Vi hjälps åt vi ger varandra råd i stunden där man kan vara lite osäker på vad som händer. Det är åratal av gemensam erfarenhet. Fina hjälpsamma vänner.

Men vi sitter ändå där med små liv i våra händer och i vårt fall samtidigt med en tik som har  7 valpar i magen, som om hon bara hade sluppit sin infektion skulle ha valpat några dagar senare.