Varför säljer vi en hund som vi äger som redan är tränad och tillhör gänget här hemma?

För att vända på steken varför vill någon köpa en unghund grundtränad  eller äldre hund? Orsakerna är flera. Vi som har fler hundar än de flesta , jag talar om oss uppfödare och jägare som har avel och jakt som ett stort intresse har förmånen men också det hårda jobbet  att kunna välja precis det vi själva vill fortsätta med. I avelsarbetet ligger många tankar och erfarenheter, nya råd & rön och såklart hälsostatus. I regel har varje uppfödare en klar bild av vilken hund som passar en själv, förutom alla hälsokrav med dess tester som tillhör så tänker jag på temperament,jaktlust,stil,viljan till samarbete och en mängd andra faktorer. Vi känner rätt snabbt om det är något som passar just oss. Det är fint att kunna välja men inte lätt! Många timmar ligger bakom,det kanske är en import med allt vad det för med sig, efterforskningar,kontakter,införsel,pengar,oro,resor ja listan kan göras lång. Men det kan ändå finnas något där trots den excellenta stamtavlan som gör att det inte känns 100 %. Eller så kan det vara så att något nytt är på ingång och för att bredda avelsbasen så måste plats ges. Är det något fel med det? Nej såklart inte. Jag tycker alltid att det är svårt att skiljas från en hund som jag har arbetat med, som jag möter varje dag flera gånger, förväntansfull och glad. Om jag vill starta mina hundar på prov så vill jag ha det där extra! Men för någon annan räcker det gott med hälften av vad jag kräver.

Att köpa en ung hund under utbildning , eller en färdig jakthund kan ha många fördelar.

Valpstadiet är över hunden är van vid många olika situationer,den kan sin bil, sina koppelpromenader och vet vad ”fot” betyder, men har också blivit färgad av sin tidigare förare. Många är ”kennelhundar” och måste vänjas vid hissen, varuhuset,bussarna och trottoarkanterna, det kan bli den nya ägarens utmaning en tid framöver. De flesta av våra hundar har sin kennel, som de verkligen gillar, kenneln är nära oss vi ser dem hela tiden men de har ”sitt hus”. Efter jakter eller träningar kommer de in till oss i huset såklart och det är viktigt. Men de är vana vid att de kan gå ut och göra sina behov närhelst de behöver när de står i kenneln. Så blir det ju inte om de bor inne hos någon, så det är en sak man måste ta med i beräkningen om man köper en ”kennelhund” . Jag ser många fördelar med att ha hundarna i kennel, men det kan vi ta en annan gång.

När vi röntgar våra hundars höfter är första året passerat och förhoppningsvis blir det bra resultat men vi avlar inte på en hund som har ett C på någon höft, eller en anmärkning på en armbåge det behöver aldrig märkas i hela hundens liv men vi kan inte avla vidare, det kan vara en orsak till försäljning,givetvis måste alla papper vara i sin ordning och ingen tjänar något på att mörka förhållanden speciellt inte hunden.

Hur är det nu då , att ta över en hund som någon annan ägt.

Jag har gjort det själv vid flera tillfällen och det har varit både lätt och svårt. Någon har varit lätt att forma om till vad jag vill ha och en annan inte. Men man måste vara beredd på att jobba med hunden, det är inte ett färdigt paket som man tar ut och ställer fram. Det är inte en maskin som kan allt i alla situationer det kan inte ens våra färdigtränade egna hundar. Den nya föraren har sitt språk,sin vardag och sina svagheter ( som hundarna upptäcker snabbare än vi själva 🙂

Kan en jaktlabbe bli sällskapshund, endast?

Ja det kan den, det viktigaste är att den kommer till ett kärleksfullt hem med rätt inställning. Hunden får det den behöver i omvårdnad vilket kan vara mycket bättre än att nötas på i träningssituationer som den egentligen inte mår riktigt bra av. Igen, det är en hund inte en maskin. Multijägaren med 250 dagar om året i skogen behöver inte alls vara den ultimata ägaren, inte som jag ser det. Labbarna är ganska lata till naturen och tycker mycket om en skön soffa speciellt om du lägger upp fötterna på kanten och trängs med den. Men aktivitet i någon form måste varje hund få.

Jag har sett hundar på träning som är skottberörda eller ännu värre skotträdda och det har inte kunnat gå att ordna till, ägaren har inte förstått hur hunden fungerar eller så har det hänt en olycka någonstans, den hunden mår nog inte så bra i skogen under jakt, bättre i soffan alltså eller att springa med i elljusspåret.

Det finns så många orsaker, men hundens välmående kommer först.

Det behöver alltså inte vara ett enda fel på en hund som säljs när den är lite äldre, bara det där lilla extra som fattas för en nitisk uppfödare.